Bamse och Brumma

Grodansmamma skrev om Bamse och Brumma och jag har nu börjat prenumeration på Bamse tidningen.

Googlade också på Brumma och Bamse och hittade denna förklaring om Brumma:

Bamse och Brummelisas yngsta barn, föddes i nummer 1/1986.
Brumma är förståndshandikappad och säger endast ett par ord åt gången (använder bland annat Brumma istället för jag), men hon leker ofta med sin jämngamla kompis Mini-Hopp, som i många avseenden är hennes raka motsats.

Brumma har en egen fantasivärld under diskbänken, där läsarna får träffa Skyfflan och herr Borste. Bamse-Extra nummer 14 handlar helt om Brumma.

Idén till Brumma kom från en flicka som skrev till Bamse.
Flickan hade en utvecklingsstörd syster, och systern ville att Bamse också skulle få en liten "nutt", som hon kallade det.

Precis som sin far är Brumma väldigt snäll.
Hon har ett leende som kan få den mest förhärdade brottsling att mjukna, och om någon i hennes familj är ledsen så kramar hon dem, vilket gör det omöjligt för dem att fortsätta vara ledsna.
Brumma kan äta dunderhonung utan att få ont i magen, men hon blir inte heller stark.

I nummer 4/2006 börjar Brumma på dagis.
Hon får där vissa svårigheter, eftersom hon åker ut i både hopprep och Hela Havet Stormar, och varken Mats eller Mia, hennes dagislärare, lyckas kommunicera med henne.
Sigge Sork lyckas däremot bättre, och visar henne till lilla Varga som leker i sandlådan.
Där sitter hon hela tiden tills Bamse kommer och hämtar henne.

Brumma kallades i tidningen under flera månader enbart för "Lillan" men fick till slut sitt namn genom en läsaromröstning.

Brumma har en nära relation till Skalman, som fick Bamse och Brummelisa att inse att Brumma var förståndshandikappad.
Skalman har lärt henne det mesta hon kan, bland annat hennes första ord, Hakuna Matata.

Ett avsnitt där Brumma medverkade, Hakuna Matata/Ett befriande leende, blev mycket populärt.
En handikapporganisation ville använda den serien i sin verksamhet. "Det var nog den finaste utmärkelse jag kunde få", sade Rune Andréasson om det.

I avsnittet bygger Mini-Hopp och Brumma en snögubbe.
Först ger Mini-Hopp stenarna och pinnen som utgör ansiktet till Brumma, men hon förstår inte vad hon ska göra med dem. Därför tar Mini-Hopp dem och sätter på dem.
Sedan får han för sig att de ska kasta snöboll på den.
Mini-Hopp träffar, men Brumma missar och kastar en snöboll in genom ett fönster i huset. Brummelisa ropar in Brumma, och Skalman, som just går förbi, försöker ta Brumma i försvar ("Brummelisa! Det var faktiskt Mini-Hopp som hittade på det."), men det fungerar inte.
Här visar Brumma upp sin tendens att sitta i ett hörn med händerna för öronen och tjura.
Det är också här som Skalman talar om för Bamse och Brummelisa att Brumma är lite annorlunda, och när Bamse och Brummelisa talar om det för trillingarna får de svaret att trillingarna redan hade förstått det ("Hon är mycket snällare!") på barns sätt.
Här grundas även Brummas relation till Skalman, som lär henne saker när hon följer med Teddy till honom.
Han lär henne att skilja på former och att lösa enkla geometriska problem, samt att torka disk... och slå sönder den. Här säger hon sina första ord.

Lite senare skakas staden av ett bankrån.
Och nästa dag går ungarna ut med Brumma för att leka i snön. Teddy skjutsar Brumma på en sparkstötting, och ungarna trotsar Brummelisas förmaning om att bara åka i lilla backen, och åker istället nära branten.
Men Teddy halkar och tappar sparken, och Brumma tror att Teddy kör och litar därför på honom.
Alla fyra ungarna glider nerför branten i sitt försök att fånga Brumma, och när de ser en luftballong visar den sig tillhöra mannen som rånade banken.
Han säger åt Brum, Teddy och Nalle-Maja att gå in i en liten grotta.
Det gör inte Brumma. Hon bara ler. Inte ens när skurken ilsknar till på allvar och hotar att banka ner henne i jorden blir hon rädd.
Och bankrånaren har inte hjärta att slå henne när han ser att hon bara ler.
Detta utnyttjar trillingarna som fintar bort honom från luftballongen, och flyger hem till Bamsehuset.
Där kommenderar Brummelisa ungarna i säng utan kvällsmat som straff för att de trotsade henne, men återigen tar Skalman barnen i försvar och ger dem istället varsin glass.