När tjejerna var nyfödda och små som mjölkpaket (1040 och 1295) så låg de på neo i 10 veckor och en av de stora ämnena vi föräldrar hade var har h*n bajsat och hur mycket har h*n bajsat.
Det första man kollade på morgonen när man kom till tjejerna (där vi låg kunde man inte sova över) var mat, kiss o bajs listan, man slängde först bara ett litet öga på tjejerna för att sedan grundligt läsa denna lista för att leta efter den lilla kludden som betydde BAJSAT.
Jag har sedan i onsdags kommit tillbaka till denna känsla för att Linnéa inte har bajsat sedan förra fredagen och detta kom jag då på i onsdags.
I kväll stod Linnéa och ritade vid rums bordet och jag ser henne luta sig framåt, blundade och så sträckte hon sin hand mot mig som jag tog och så tryckte hon allt vad hon kunde och med ett litet aj så hände äntligen de som jag och säkert Linnéa också väntat på.
Tänk att detta med bajs kan vara så plågsamt.
3 kommentarer:
Det låter som när man kom till dagis på små- och mellanavdelningen och man frågade de där standardfrågorna om barnets hälsa. Till slut kom de på att man kunde laminera in ett papper med tre kolumner: ätit, bajsat, sovit.
När man sen kom till dagis så vred man automatiskt huvudet åt lappen för att få en snabbkoll på denna hälsa innan man kunde prata om roligare saker som hade hänt under dagen med sitt barn och personalen.
Det är svårt att tänka sig hur små dina tjejer verkligen var. L hade en period när hon var jättehård i magen och vi fick nåt pulver utskrivet som gjorde det lite lättare. Och jag märker att när hon inte äter sin frukt så blir det lite sämre igen.
Här är det också mycket snack om bajs då både Noah och Emma har problem med magen! Så standardfrågan när man hämtar Noah på dagis är om han har bajsat? Var det mycket? Löst eller hårt? Vilket skitsnack va? HA! HA! Emma däremot bajsar aldrig på skolan hon får kämpa med det hemma!
Skicka en kommentar