För några veckor sedan skrev jag till skolan här där vi bor frågade hur de ställde sig till att få ett barn med DS i sin skola.
Till min stora förvåning så kom det ett svar ganska fort att de såg med glädje fram att träffa mig och prata om Linnéas framtid i deras skola.
Förra gången jag ringde dit så meddelade de att barn med Downs syndrom gick i särskola men det var i och för sig inte en rektor som sa så men jag blev så arg.
Denna gång vara den biträdande rektorn som svarade på mailet.
I onsdags ringde jag till den biträdande rektorn och hon lät så glad och vi beslutade att hon nästa månad ska komma till dagis på ett hab-möte som vi har då och träffa mig och min man och också Linnéa. Hon meddelade också att en av hennes bästa väninnor hade DS.
Nu tar jag inte ut något i förskott men det är i alla fall en bra början och vi vet inte ännu vad de kan erbjud Linnéa för hjälp.
I morgon ska jag ringa Södermalsskolan (särskola) och få till ett möte med dem för att höra mer om den skolan för Linnéa.
Men för logistikens skulle så skulle det vara bra att ha tjejerna på samma skola och slippa skoltaxi morgon och kväll i Stockholms rusnings trafik.
5 kommentarer:
Det måste ändå kännas bra när du får ett första positivt bemötande. Montessori som L gick i ville också gärna ha L som elev. Nu håller jag tummarna för att mötet blir lika bra.
Håller också tummarna för att det blir ett bra möte för jag kan tänka mig det underlättar mycket för er att ha båda tjejerna på samma skola och nära hemmet! Tänker på om Linnéa blir sjuk och måste hämtas och andra saker som kan inträffa. Jag vill helst inte behöva ha skoltaxi till Emma har hört så mycket negativt om det. Men vem vet kanske hade det fungerat hur bra som helst? Man vänjer sig nog.
Vi har också pratat med Södermalmsskolan och jag fick ett bra intryck av rektor. Får dock vänta med besök tills vi kommer till stan nästa gång.
(vi flyttar ju inte hem förrän 2010 så det är ingen brådska)
Vem vet kanske de blir klasskompisar Linnea och Gyril =)
Hej alla!
Ja detta med skola är något som jag är så nervös över.
Innerst inne vill jag att Linnéa ska gå i skolan där vi bor och då i en vanlig skola men samtidigt vill jag att hon ska få den bästa skolgång hon bara kan få.
Jag tycker också att Linnéa nu är så liten, hon kan så lite och på dagis söker hon sig också till de mindre barnen och leker med dem och då helst gräv i sandlådan och bygga sandslott med någon fröken. Hennes dagisgrupps kompisar lekar andra lekar som inte Linnéa riktigt hänger med på.
Ja jag är otroligt orolig och jag vet inte vad jag vill, ja då förutom att hon ska få en bra skolgång.
Ja detta med skola kommer att bli svårt och jag kommer nog att ändra mig 100 gånger. Stackars Linnéa som har en så velig mamma.
Vad skönt att du fick ett bättre bemötande. Jag HOPPAS verkligen att det kommer att bli bra för er alla! Kram!
Skicka en kommentar