Idag var dagis stängt och jag var hemma med tjejerna.
Åkte till mormor i Solna och i Solna centrum åt vi på Mac Donalds.
Linnéa var på ett hemskt humör och det är faktiskt ganska ovanligt, allt som skulle göras var besvärligt och det var NEJ, NEJ och NEJ åt det mesta.
Hoppas nu att allt är bättre i morgon när hon och Agnes ska till dagis och jag ska få vila upp mig på jobbet.
Efter nästan en vecka ensam med tjejerna så beundrar man ALLA som är ensamstående föräldrar.
4 kommentarer:
Ibland önskar jag också att jag kunde arbeta så att jag fick gå iväg och vila upp mig. Ensamstående föräldrar är verkligen beundransvärda.
Ulla:
När jag skrev detta så tänkte jag på dig och Nikki som inte har något att "försvinna" till.
Att gå till jobbet och göra andra saker är underbart fast man älskar tjejerna så behöver man något annat också (i alla fall behöver jag det).
Jag beundrar dem också.
När tillfälle ges (kanske när du är på jobbet ;-) ) så har du en utmaning från mig:
http://masarinmamman.wordpress.com/2008/08/25/karleksang/
Visst är jobbet en ventil. I lagom dos. Vacker sång du valde som Kärlekssång.
Skicka en kommentar