I vår stugförening på landet har vi simskola varje år och en annan familj i föreningen har en son på runt 10 som har DS.
Förra året så var killen med i simskolan och var jätte duktig men i år är han inte med men simmar och hoppar från bryggan varje dag med simring runt magen.
Igår så lekte han med Linnéa en stund som kastade en sten från bryggan ner i vattnet och han plockade upp och gav till Linnéa.
Killen pratar bra och tecknar inte längre.
Självklart ser man att han har DS lika mycket som man ser det på min Linnéa men jag blir så glad varje dag jag ser honom och jag får en härlig framtidstro för Linnéa.
Jag får samma framtidstro när jag läser Ullas och Nikkis ploggar om deras tjejer med DS som är lite äldre en min Linnéa.
Jag behöver verkligen se andra med DS lite då och då känner jag.
Sitter just och tittar på tjejerna som äter rester från gårdagen och förrgårs grillningar och så dricker de saft med sugrör och isbitar i, mannen spelar golf, vårt Säffle besök (mannens syster med man och äldsta sonen) är nu på Gotlandsbåten på väg hem från en dagstur till just Gotland.
Jag sitter och smuttar på en drink med rosévin, persika/melon saft och fruktsoda.
1 kommentar:
Vad roligt att det finns en kille med DS där. Vad glad jag blir att jag kan hjälpa till att ge någon framtidstro genom att berätta om L och hennes bra, dåliga och "tokiga" sidor. Jag känner likadant som du, det är betydelsefullt även för mig att få se och höra om andra DS-barn, fast L är så stor. Beskrivningen av drinken lät verkligen god.
Skicka en kommentar