Vilket hemskt ämne men nu har vi hamnat där.
Agnes är den som bär på det, snäll och klok ena sekunden för att förbytas till ett stort skrikande monster nästa sekund.
Finns det något botemedel?
Om du har ett så behöver jag receptet TACK (jag betalar bra för det).
9 kommentarer:
Hoppas du delar med dig av receptet (om du får nåt)
här har vi en som varit bedrövlig ett bra tag nu...nästan så jag vissa stunder ångrar att jag ska ha fem veckors semester :)
Annars är allt bara bra hoppas det är så hos er oxå.
ha det gott
/Katja + resten
Eller hur? Snacka om att man har en mini-tonåring numera.
Receptet är enkelt: Härda ut och rusta sig för nästa tonårsperiod. ;)
Åh vad jag önskar att jag hade ett recept till dig, eller åtminstone något gott råd, men tyvärr. Man får låta det blåsa över bara, men det är inte roligt. Jag tror också att det är flickorna som är värst i den åldern, pojkarna är ju lite senare av sig. Man får försöka komma ihåg att det är lika jobbigt för det lilla "monstret" som för er, även om det inte är lätt. En sak som jag kan trösta dig med är att när det lugnat ner sig så glömmer man hur eländigt det var.
Inget recept att ge dig men några kloka ord från min barndomsvän som har visat sig vara så sanna så. "Det blir aldrig bättre, bara annolunda". Detta sa hon när jag trode att vi skulle bli galna på all trots. Så sant så sant....
//Nettan
Tack alla för era recept!
Det är som ni säger bara att härda ut och Katja jag håller med om att ångrar 5 veckor ledigt på rad och helst då de två sista då jag är själv med tjejerna.
Men de går ju över och man får tänka "vänta bara till tonårstiden för dååååååååå".
Jag har tur att tjejerna är så olika. Linnéa är snäll och go och när hon sätter sig på tvären så är hon ganska lätt att få på rätt köl igen.
Jag sitter i samma situation med min sjuåring. Han har precis börjat...
Ett tips är i alla fall att inte ta åt dig om det kommer elakheter ur munnen på flickan. Jag talar om att man blir ledsen när sonen säger nå elakt men försöker undvika att ta åt mig.
Utbrotten går att minska. Att vara konsekvent, äta i tid och regelbundet, egentid verkar vara nått också. Att bry sig lite extra om trollet med aggressionerna verkar fungera. Jag spelar gitarr med sonen här hemma och plockar blåbär.
Låta henne leka mycket med kompisar kan också fungera, det funkar bra här. Då gör han av med all energi och verkar kunna hålla sina utbrott till kvällen åtminstone.
Här är det en del utbrott och massor med tjat och med tjat så menar jag att han vägrar göra saker. Det kan vara allt från att borsta tänderna till att byta kallingar, till städa sitt rum, tvätta händerna, plocka av bordet efter sig och allt det gör att man får tjata tjata tjata och ännu mera tjata.
Jag kan i alla fall trösta dig med att jag hört att det går över när de är 25 år ungefär...
Vi har ju tre döttrar och tycker att det gäller att sätta tydliga gränser som vuxen och visa att var och en får ta konsekvenserna av sitt eget handlingsssätt. Konsekvent. Detta på ett empatiskt och kärleksfullt vis förstås.
Ibland har jag en känsla av att vi låter våra barn bestämma för mycket och det kan leda till konflikter i onödan.
Inte lätt men på något vis har vi knagglat oss fram i vår familj;)
Kram
Här har vi en 7-åring som beter sig som en tonåring. Om detta är ett smakprov på tonåren så vet jag inte vad jag tar mig till! Inga bra råd tyvärr!
Ja herregud, det där känner jag minsann igen. Bombadill som inte ens har hunnit fylla sex än beter sig som som en testeronstinn tjur mellan varven. Man blir både rädd, arg och matt. Som tur är finns fortfarande den rara femåringen kvar mellan varven. Jag säger som Martina Haag: "det är bara en fas, det är bara en fas..."
Skönt i alla fall att veta att man inte är ensam (och totalt misslyckats med barnuppfostran...). Hoppas ni får en fin avslutning på semestern!
Skicka en kommentar