Agens flipprade helt ur på simskolan och skulle inte doppa huvudet och hämta en sten.
När hon kom upp från badet så skrek hon och sparkade sand på mig och tryckte dyngsur sig ner sig i Linnéas vagn.
När vi sedan gick hem skrek hon i falsett att det var orättvist att Linnéa fick åka vagn och inte hon.
Väl hemma så fick jag inte gå in de var bara Linnéa och hon som fick gå in.
Väl inne så skulle båda tjejerna sitta i samma soffa så de började sparka på varandra och Agnes skrek i falsett igen.
Snacka om att man själv vill ställa sig och bara SKRIKA och säga x antal elaka ord om sina barn.
Det är ju tur att de blir go och snälla efter ett tag.
3 kommentarer:
och humöret kommer från ...... mamma eller?!?! Det är bara att bita i hop, tänk om några år när det är dags för tonnåren o dess humörsvängningar :)
Kram / Nonne
Känner igen detta så väl så väl. Vi har förklarat för tjejerna tusen gånger att livet är orättvist men vad hjälper det när hormonerna rusar runt i en liten "pre" tonåring :-(
Det är en skitjobbig period. Men det går över, för att snart vandra in i en ny period. Så har det varit här iaf. Jag kan känna att jag också blir en trotsig unge i såna lägen, men man är inte mer än människa.
Skicka en kommentar