Jag svarade tidigare på ett inlägg i ett forum.
Skrev lite hur jag kände det för nu fem år sedan när mina tjejer låg på neo och då under perioden som Linnéa fick flytta till ett annat sjukhus och läkarna meddelade vid ett flertal gånger att hon inte skulle klara sig. När jag skrev om detta så började jag och gråta hejdlöst.
Tänk att saker sitter i så länge fast allt till slut gick bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar