Idag har Linnéa varit hos ortopeden för att kolla sina överrörliga höfter, knän och fotleder och på tre år har hon blivit mycket starkare och mindre överrörlig enligt ortopeden, hennes inåtböjda knän (kobent) har nästa försvunnit och hennes fötter sjunker inte längre neråt inåt lika mycket så allt arbete med tjat om ej spagat och kontroller på nätterna hur hon ligger (vi puttar ihop hennes ben när hon sover i spagat eller lägger henne på sidan) verkar fungera bra.
Fortfarande inlägg i skorna men ändå stora förbättringar och vi har ju märkt att hon börjat springa lite mer plus att hon nu kan hoppa också.
Men vilket jobb det att vara att komma till ortopeden som ligger på ”fel” sida av staden i detta snöiga Stockholm där kollektivtrafiken helt har rasat ihop.
Inga bussar har gått i Stockholm och tvärbanan har stått still till och från, flera tunnelbanelinjer fungerar inte och pendeln går då och då. Jag kan inte förstå varför alla bilar klarar av att komma framåt i trafiken men bussar inte klarar av ett snöväder.
Men med mycket tålamod och tid på sig så kom vi fram till slut och också hem.
På väg och macka är bra att äta när man är på resande fot
Lek och väntan på ortopeden
