I torsdags var det ridning och jag hade försökt på dagen att få någon annan att rida för det var hoppning på schemat och de är något som jag inte tycker så mycket om.
Men ingen nappade och min stallkompis Elina skrev på FB och tyckte jag var en fegis så jag bestämde mig för att åka till stallet ändå.
Hade tur och fick Stella som är en härlig hopphäst och som hoppar mjukt som en katt och man behöver bara styra rakt på hindren i bra trav eller galopp och så fixar hon de hela alldeles själv.
Det blev flera språng denna kväll och jag var riktigt, riktigt stolt över mig själv som vågade.
Så här såg Stella ut i boxen innan ridningen.
Idag fredag åkte vi till landet och tjejerna var i toppform hela kvällen men helt plötsligt blev det alldeles tyst och då hade detta hänt
Kolla in den lilla, lilla gitarren som Linnéa håller i.
4 kommentarer:
Jösses vad tuff du är! Själv hade jag inte gått nära den där besten eller hästen! Ha! Ha! Är ju livrädd för de där stora eller små varelserna!
Du ska verkligen vara stolt över dig själv. Jättetufft och modigt av dig tycker jag. Jag är också rädd för stora (och små) hästar.
Jag är också en hoppfegis men nästa gång har jag fått stallets tröttaste häst så det blir nog bra. =)
Hej
Jag tycker hästhoppning är jätte roligt att titta på men vågar inte rida själv. Jonathan min lille kille med Downs har tidigare ridit men han blev rädd så han slutade.
Jag vill också be om att du lägger din röst på Socialdemokraterna så vi får ett bättre samhälle för våra barn.
Anne
Skicka en kommentar